herzschlag!

Tar ju knappt bilder när jag gör saker på helgerna, sover bort dagarna och lever i mörkret som en av de miljoner kackerlackor jag delar kulturella intressen med. Måste bli bättre på det, måste ge mig saker att minnas de långa stunderna med, måste lova mig själv det. Kan ju beskriva i ord, men det blir sällan lika bra dessa dagar. Hur som helst; helgen innebar några dagar av kompishäng, whiskeyshots, ramen, långpromenad, vuxen tinderdejt, pms-krash på tunnelbanan, Dean and Deluca-lakrits, ordverkstad i Brooklyn, nödsituationssamtal, farligt vitt nedspolat i toaletten, farligare tankar avsköljda i ord, vitlökspasta, RuPaul's dragrace live och pussar på munnen.

 

 

Har känt mig så himla ledsen nu ett tag, har velat krama om men har ännu hellre velat trotsa den codependency jag har funnit i mig själv som jag direkt lärt mig hata, och det har blivit en tung cirkel. Skyller på pms men vet att det bottnar djupare än så. Känner hud men vägrar känna mer på insidan, känner puls men lyssnar inte på den. Är stulen ur en stumfilm.

 

Och nu är mina föräldrar här och hälsar på, säger snälla saker och tar med mig på middagar jag bara kunnat drömma om. Igårkväll smakade vi av Babu Ji i LES, jag dog några gånger om av explosioner och fckng fyrverkerier i munnen. Såhär kunde det se ut, en av de många gångerna de kom till bordet med himmelrike på småfat och minst fyrtio sorters öl att välja mellan: